How do cosmic rays attain their incredibly energies, up to 1020 eV? This is one of the great astrophysical mysteries of our time. Neutron stars in the form of pulsars and magnetars are thought to be possible acceleration sites for these particles but no known acceleration mechanism can still account for the highest energy levels.
The Gaussian Cannon consists of a sequence of identical steel balls and magnets which lie in a nonmagnetic channel. One steel ball is rolled towards them and collides with the sequence. The ball at the opposite end of the sequence is ejected at a surprisingly high velocity. This project aims to optimize the magnet’s position and other variables for the greatest effect (the highest velocity).
In this project two sets observations have been performed at the Tycho Brahe-observatory in Oxie, one of an exoplanet and one of an asteroid. The observations were performed with a remotecontrollable telescope and its photosensitive CCD-camera. An exoplanet is a planet in another planetary system than ours, i.e. it is orbiting another star than the sun. When it crosses in front of its host star it will block some of the light that the star emits which will cause a measurable change of light.
Det bestämdes tidigt att arbetet på något sätt skulle innehålla kvantfysik men exakt vad var svårare då mycket inom det ämnet är över gymnasienivå. Därför försökte projektet skalas ned och det koms fram till att arbetet skulle behandla diffraktion av ljus och dubbelspaltexperimentet. Däremot var frågeställningen svårare att komma på. Till slut koms hur påvisas våg-partikel-dualiteten på då detta har en stark anknytning till kvantfysik utan att matematiken behöver bli allt för svår.
Forskar i partikelfysik vid Uppsala universitet och på CERN. Han har varit med att från grunden utveckla Atlas detektorn vid den stora hadronkollideraren, LHC och är idag aktiv i insamlandet och analys av data från detektorn. Det finns planer på att i framtiden öka intensiteten i LHC och därmed öka antalet partikel kollisioner för att möjliggöra studier av mycket sällsynta fysikprocesser. För detta krävs det flera förbättringar av både LHC och ATLAS. Richard arbetar med nya metoder att med hjälp av partikelspår snabbt välja ut intressanta händelser.
Staffan Yngve undervisar och forskar i teoretisk fysik vid Uppsala universitet. Hans forskningsområde är kvantmekanik och elektromagnetisk vågutbredning. Han är vid sidan av den dagliga gärningen på universitetet en av Sveriges mest erfarna vetenskapskommunikatörer och har framträtt i flera stora sammanhang utanför Uppsala såsom Communcating Science in Europe, Ljubljana Science festival, Göteborgs Vetenskapsfestival, Forskarfredag och Skolforum. Han har fått såväl vetenskapliga pris som kulturutmärkelser.
Gabriella Andersson är lektor i materialfysik och håller framför allt på med grundforskning om fasta material och deras magnetiska och elektriska egenskaper. I den forskargrupp hon arbetar i framställer de extremt tunna skikt av metaller och oxider, för att studera deras struktur och egenskaper och se om man kan skräddarsy till exempel magnetisk respons, ledningsförmåga eller optiska egenskaper genom att blanda olika grundämnen med varandra på ett sätt som inte förekommer i naturen.
